Plats för hållbart välbefinnande

Barn idag vistas stor del av sin tid i förskola, skola och fritidshem. Det är deras livsmiljö, barnens habitat. Vi har haft skola i drygt 150 år, men först de senaste 30–40 åren har det blivit en så oerhört omfattande del av barns tid som de vistas där. 150 eller 30 år är en väldigt kort tid i mänsklighetens 30000–70000 år som homosapiens sapiens. Vi vet väldigt lite om hur det påverkar oss och hur det påverkar vår förmåga att hantera livet på den här planeten. Aldrig förr har vi heller påverkat planetens utveckling mer i grunden. Vi lever i antropocen – människans tidsålder och det innebär att vi människor med våra maskiner förändrar ekosystem, geologi och klimat på ett globalt plan. Idag fraktar vi mat över hela världen för att tillgodose våra grundläggande behov och odlar mat i monokulturer som utarmar jorden och den biologiska mångfalden, samtidigt som vi påverkar vårt klimat.

Parallellt med denna utveckling har barns rörelsefrihet minskat och den minskar fortfarande. Vi som växte upp på 70-talet kan minnas tillbaka på skogs- eller stadsäventyr med vänner eller ensamma, men det är inte en självklarhet att barn som växer upp idag kommer ha liknande minnen. Det är lätt att börja romantisera och säga att det var bättre förr. Dagens barn har ju ofta stor rörelsefrihet digitalt och har möjlighet att utforska den digitala världen, vilket är en fantastisk möjlighet för lärande. Hela världen är ju till synes öppen för dem.

Det som skrämmer mig med detta är att hela den digitala världen är skapad av människan. Det finns inget annat liv där. Det är information som förs mellan människor enbart, bortom det levande livet på vår planet. Vi vet från forskning att om vi har fått starka positiva upplevelser i natur som barn så är det större chans att vi också vill värna vår planet, inte bara i den närmsta omgivningen, utan även globalt. Vi vet också att det gynnar vår hälsa, både fysiskt och mentalt att vistas i naturliga miljöer där vi spontant kan fascineras av olika fenomen och utforska vår omgivning, där vi får solljus som bygger vår kropp och motståndskraft. Den naturliga miljön erbjuder vila och återhämtning, men också fysisk aktivitet och motoriska utmaningar. Vi kan också få en förståelse för hur sammanlänkade vi är med de ekosystem som omger oss för att tillgodose våra grundläggande behov som människor.

Genom mänsklighetens historia har vi alltid ärvt kunskapen om hur vi tillgodoser våra grundläggande behov i samspel med vår miljö. Detta är kunskap som togs för given när skolan designades som idag inte längre ärvs. De allra flesta av oss som är vuxna idag skulle stå handfallna om vi inte längre kunde köpa mat i närmsta butik. Särskilt eftersom vårt klimat inte tillåter att vi går rakt ut i skogen och plockar det vi behöver året runt.

Barnkonventionen menar att vi behöver bryta skadliga sedvänjor för barnets bästa och för att göra det tror jag det är viktigt att börja fundera på vilken typ av livsmiljö vi erbjuder barn i skolan. Hur kan den miljön ge barn förutsättningar för att vilja bry sig om vår värld? Hur kan vi med den plats som erbjuds skapa förutsättningar för liv och livskraft, både inom barnet och i den miljö som omger dem? Skola är inte en självklarhet eller ett grundläggande behov hos människan. Det är en plats och en funktion vi skapat för att kunna fungera tillsammans – ett internationellt experiment med jorden och med våra barn. Det finns fördelar och nackdelar och de är sammanlänkade i en enorm komplexitet. Vad våra barn behöver när de går ut skolan är det ingen som kan förutspå. Världen förändras snabbt.

För att vi ska kunna utvecklas i en riktning där vi som människor kan leva ett liv utan att tära på planetens gränser behöver skolan utgå från våra mänskliga behov och att dessa kan tillfredsställas lokalt. Barn behöver få förståelse för att vi är beroende av våra omgivande ekosystem och att vi påverkar dem i varje handling. Det är ett värde i att vi gör olika i stället för samma överallt för då främjar vi mångfald, både kulturellt och biologiskt. Detta värde innebär att vi kan ge utrymme för inre drivkrafter i mycket större utsträckning än vad vi gör i skolan idag. Då främjar vi livskraft – både inom barnet och i miljön omkring. Låt oss ge plats för hållbart välbefinnande! 

Emma Crawley, Lärmiljödesigner, Lead for ESD